...sprang jag just.
jag har nog aldrig ens sprungit 5km innan.
kände mig lugn hela tiden. ingen prestation.
kroppen bara ville springa.
mörkt ute men med elljus och månsken och fina vännen som sällskap
var det riktigt fint, trots att jag egentligen är rejält mörkrädd.
otroligt vad kroppen kan, bara den vill.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oh! Imponerande :)
Så rätt. Tror kroppen kan enormt mycket mer än vi tror om vi inte pressar den utan känner in den istället och samarbetar med den. Låter den ta saker i sin egen takt liksom. Fint. =)
Skicka en kommentar